Det är fredagkväll och jag sitter hemma i min 1½ persons soffa och funderar och filosoferar. Hade jag varit hemma hemma, alltså i Närpes hade jag nu förmodligen befunnit mig i Näsby på slättens mystik med mina vänner. Eller kanske inte, men jag saknar ändå det, hela grejen. Jag saknar valet att få välja om jag vill eller om jag inte vill missa våra traditionella Närpesiska evenemang, byns skördefest eller jaktlagets årliga passröjning. Väljer jag nu att åka hem på någonting så kostar det mig ca 100€ och en jävla massa restid.Det känns som att jag missar det verkliga livet, det som var och som alltid har varit mitt liv. Jag är väldigt jordnära person fast jag ändå oftast svävar på små rosa moln i min egna lilla värld. Det jag saknar mest när jag är här är faktiskt inte alla evenemang och händelser utan det är att ligga på soffan och argumentera med min mor, hjälpa pappa med grejer (läs: hålla i saker medans han fixar och han får svära när jag inte håller i tillräckligt bra), att köra runt en hel natt med Marie och leta efter Tuvas men aldrig riktigt hitta det, att mötas av en glad liten svart hund när man kommer hem och att få somna med vetskapen om att man ännu en gång slipper vakna upp ensam. Jag saknar att sitta i jaktkåtan och lyssna på gubbarna som pratar om förr i tiden, att plocka svamp med mamma och pappa, att skratta så magen värker när man lyssnar på mina jaktkamrater i jaktradion när det är harjakt, att gå ut på gården och äta bär och äpplen, att lägga mig på garagetaket och titta på himlen. Jag känner mig fångad här, jag har inte ens en egen balkong att gå ut på, allt ägs av någon annan, en känsla jag är väldigt obekant med.
Jag älskar Åland och jag har väldigt kul här, misstolka mig inte, människorna här är underbara och jobbet är riktigt bra och kollegorna trevliga, men ingenting är ändå så bra som hemma. Att bo här har gett mig många möjligheter som jag annars kanske inte skulle ha haft, och ett stort plus är ju att jag får spendera lite tid med Linnéa som jag inte har träffat så ofta de senaste åren.
Så svaret på frågan som alla verkar vilja ha svar på är ganska enkelt, Nej jag tänker inte stanna på Åland för alltid. Jag tänker stanna här tills den 31 December när mitt förordnande går ut och tills dess tänker jag ha kul och ge järnet, leva livet liksom. Men jag är och kommer alltid att vara för mycket ingrodd Närpesbo och lantis för att lämna det livet bakom mig, jag älskar Närpes och min framtid och mina framtidsplaner är baserade på att jag skall ha mitt fotfäste där.
Klockan halv 8 imorgon skall jag och Marlene ta färjan till Sverige och åka till Uppsala och shoppa, så det börjar väl snart bli dags för mig att hoppa i säng om jag alls skall orka köra imorgon. Hoppas ni alla har en fin och trevlig helg.
Puss&Kram
//: Elin Emeli.
